silverstjarna

Kände mig för ovanlighetens skull ganska pigg i morse när jag slog upp ögonen. Det kändes så himla skönt att veta att nu blir det äntligen lite ledig tid med familjen.
Klev upp och ställde mig en lång stund i duchen. Minuterna tickade iväg, men det var bara så otroligt skänt att stå där i duschen och sakta öka värmen på vattnet allteftersom man vande sig.
Så kommer då plötligt min lilla Agnes in i duschrummet. hon ber som vanligt om att få lite "tåål" så att hon kan tvätta händerna under tiden jag tvättar håret. Det får hon så klart och jag kan i lugn och ro skölja bort schampot fråm håret. Plötsligt så blir vattnet olidligt hett!! Jag vinklar chockat bort duschen från min skållade skalle och upptäcker att Agnes den lilla skatungen har fullt upp med att vrida reglaget på maxvärme! Nåja, jag avslutade min dusch fortare än normalt, och det mina vänner hör inte till vanligheterna precis. Har normalt väldigt svårt för att avsluta dessa morgonduschar :)

Nu ska jag försöka få tag på en doktor för att få svar på prover, svar som jag väntat på i flera veckor, men det är ju ingen som ringer tillbaka.

Idag är det trettondagen och jag jobbar. Lugnt och stillsamt är det - precis som alltid på på röda dagar. Jobbar till 12.45, men sen ska jag i princip bara hem och äta lite, snygga till mig och sätta mig i bilen igen, den gamla lilla röda bilen, och åka till jobb nr två...
J och barnen har åkt till hans syster i dag, så det känns faktiskt helt okej att jobba. Jag menar, vad skulle jag göra i dag om jag inte jobbade? Sitta hemma och stirra in i väggen och längta mig tokig efter familjen? Knappast, skulle jag ha varit ledig i dag så hade jag med all säkerhet åkt med familjen till Js syster så klart!

Nåja, nu ska jag jobba vidare. Ha en underbar dag!
//J

Ja tänk, då var det år 2009. Sakta sakta återkommer det efterlängtade dagsljuset, och de ljusa dagarna förlängs med några sekunder varje dag :-)

Nyårsaftonen blev precis som jag önskat: lugn och skön med massor av god mat.
Gjorde precis som jag skrev: en hemlagad bearnaisesås, och efter mycket frenetiskt vispande för att undvika att såsen skulle skära sig, så kunde jag och gubben konstatera att vi lyckats. Konsistens, färg och framförllt smak tog en till självaste himmelriket :-)
När maten började vara redo att avnjutas så skulle jag vara lite smart och diska bort grytor så att man slapp det efter maten. Råkade då ställa kastrullen med den perfekta såsen på en varm platta, och vips - några förargliga sekunder senare så hade såsen skurit sig a la mega...
Oj oj oj så besviken jag blev. Allt jobb för ingenting. Jag hade vispat armen helt slut bara för att i några sekunder få känna hur det känns att lyckas med något som enligt mig inte var helt lätt.
Nåja, besvikelsen var som sagt stor, men tro inte för en sekund att såsen åkte direkt i slasken - NEJ minsann - efter det jobbet så var det bara att äta och se glad ut TROTS att såsen såg allt annat än aptitlig ut :-D
Nåja, jag och J åt, barnen fick slippa. Ida för att hon tyckte att såsen så "äcklig" ut (jag klandrar henne inte) och Agnes för att hon inte tål ägg.

Sen har jag jobbat en del oxå. Utöver min halvtid på mitt "ordinarie" jobb så har jag skaffat mig ett extraknäck. Det är lite slitigt att jobba på två ställen när man passerat de 30, har två små barn och sen dessutom att jobba väldigt mkt kvällar och helger. Fördelen med kvällar och helger är att barnen slipper fritids och dagis - dom får vara hemma med pappa, och så kommer det ju in betydligt mer pengar... Jag har tänkt kämpa på under våren - summa summarum så jobbar jag kanske 75%, så egentligen ska jag ju inte klaga.
Vill så gärna ha ett nytt kök, och om jag jobbar så här så kommer det så småningom att bli ett nytt kök, men dock inte till vilket pris som helst.

Det var allt för nu! Ha det gott
//Silverstjärna

Idag är det årets sista dag. Sista dagen på år 2008... Helt otroligt hur fort de sista året/åren har gått. Det är med blandade känslor jag tar klivet in i 2009. tiden går, barnen blir äldra, JAG blir äldre, och jag som ju helst av allt skulle vilja stoppa tiden här och nu, hinna njuta lite mer av att ha en ettåring och en sexåring i huset. Men i och med att vi tar steget över till 2009 så blir min lilla skatt 2 år, och den stora skatten ska fylla 7, visserligen inte förrän till sommaren, men iaf. Lilla stora damen ska börja skolan - första klass!! Det är ju hur stort som helst!

Sista månaden har lixom gått i ett. Återgå till arbetet, sjuka barn, ordna med julen, sjuka barn igen osv. Plötsligt igår så insåg jag att det ju är nyårsafton redan i dag, och vi har inte så mkt som vidrört ämnet "nyårsmat"...
Utan att behöva ägna ämnet någon större ansträngning så kom vi gemensamt fram till att det blir oxfilé, potatisgratäng och - håll i er nu - hemmagjord bearnaisesås!! Egentligen kanske de allra flesta provat på att göra bearnaisesås själv, men det har inte vi. Har alltid fått höra att det är så svårt och besvärligt, men enl receptet så verkar det faktiskt inte vara allt för svårt. Nåja, den som lever får se hur det går :-)

Jag jobbar i dag! Blev lite snål med mina sparade semesterdagar när jag insåg att det lönar sig att jobba. Har de sista två åren haft en årsinkomst på en bra bit under 100.000, så att börja jobba, om så bara 50% gör att man känner sig rik. Och som ni vet, mycket vill ha mer, och därför tyckte jag att jag nog kunde överleva fyra timmar på jobbet en dag som denna. Storhelgsersättning och allt!!

Nu ska jag försöka trolla in lite bilder här. Får väl se om jag lyckas! Hm, det ser iaf ut som att det finns en bild i inlägget nu. Återstår att se om den finns kvar när inlägget är publicerat...

Jaha gott folk, så var ännu en blogg skapad, och ägaren till denna är ingen mindre än jag - Johanna. 
Hm, det här med presentation är kanske inte min starkaste sida, men något ska jag väl ändå lyckas åstadkomma... 
Jag är en  lyckligt gift tvåbarnsmamma som tillsammans med min familj och hund bor i en liten villa i en liten kommun vid kusten  långt upp i norr.

Jag har precis börjat jobba halvtid efter en underbar mammaledighet som varat i ett år och tio månader. Nu med faciet i hand så kanske tidpunkten att börja jobba var lite illa vald - jag menar - december månad är ju en ganska hektisk månad, och att då samtidig börja försöka få in någon slags rutin på att lämna och hämta på dagis och fritids, hinna städa, handla och laga mat, se till att hunden får komma sig ut samt packa dagisväskor och skolväskor är alldeles tillräckligt. Att sen mitt i allt detta ha hela julens förberedelser på sig (koka knäck, baka pepparkakor, hänga upp julgardiner, köpa julklappar, koka skinka och steka massor av köttbullarosv) kan väl få vem som helst att känna att det är lite mycket :-)

Nåja, julen är som ni vet avklarad för i år, och jag måste erkänna att jag faktiskt lyckades få till en riktigt mysig jul även i år! Alla var otroligt nöjda med både mat och klappar, ja alla utom min man som tyckte att han gjort sig förtjänt av något liite bättre än en klockradio... Men faktum är att han behövde en klockradio, och eftersom all min julklapps-energi går åt till att köpa alldeles för mycket julklappar till mina barn (det kräver en del energi ska ni veta) så måste det bli någon som får stå tillbaka och få något lite mindre igenomtänkt. Det är ju tyvärr så, och att det nu skulle råka vara så olyckligt att han just i år slagit på stort med både parfym och bok (detta år inbunden) så kan jag väl till viss del förstå hans lite försiktiga antydan till missnöje.
Nåja, det kommer en jul nästa år oxå, och då minsann - DÅ ska gubben få något riktigt fint av sin fru :-)

På återseende
//Silverstjärnan